Om man börjar att fantisera om människans relationer till sten så är det mycket att reflektera över.

Man kan undra över hur de människor såg ut som en gång i tiden lade domarringarna på Wij alvar.
De var väl ludna och långhåriga? Kanske klädda i skinnhudar mycket enkelt sammanfogade så att de hängde kvar över kroppen. Troligen sprang de med långa störar vilka de skulle använda som hävstänger. Det var nog ett väldligt skrikande och gestikulerande. Eller inte?

Kanske arbetade man lugnt, metodiskt och effektivt.
I varje fall så var det inget fusk med arbetet eftersom de s.k. hönorna har legat kvar på sina ägg i cirka tvåtusen år.

"Höna på ägg" är, klumpstenar som är uppallade på mindre stenar.

Ett större stenklot som vilar på tre mindre stenar kallas lite skämt-
samt för " Liggande höna på ägg". Kloten som ingår i domarringarna på Wij alvar är till stor del "Liggande hönor"

Läs mera: Åkerbo hembygdskrets årsbok 2002.
Bild: Göte Gustavsson
Text: Elof Petersson