Under skråväsendet tid var det inte tillåtet att bedriva affärsmässigt hantverk på landsbygden. Det var förbehållet städer och köpingar. Men det fanns undantag. Om socken låg minst två mil från närmsta stad eller köping kunde s.k. "gärningsmän" anställas av sockenstämman. Det var smed , skomakare och skräddare. I viss mån kunde även sockenstämman också bestämma vilket pris dessa hantverkare skulle ta för sitt arbete.

Murare och snickare tillhörde inte gärningsmännen, men blev i de flesta fall anställda för hela häradet. Deras anställning måste godkännas av häradstinget.

För smeden brukade det finnas en socken- eller gårdssmedja att arbeta i, men skräddaren och skomakaren arbetade i hemmen.

Det var en av årets höjdpunkter när skomakaren och skräddaren kom till en gård. De stannade några dagar och hade nyheter från andra delar av socken att berätta.

Läs mer om:

Georg Johanssons gamla gårdssmedja i Wij, uppförd 1883.