Kultur
 Historia
 Natur
 Jordbruk
 Handelsbodar
 Hantverkare
 Mejeriet
 Byarna
 Post och telefoni
 Järnväg och trafik
 Emigrationen
Se & Göra
 Aktiviteter
 Evenemang
 Mat & Dryck
 Fotogalleri
Sevärdheter
 Kyrkor
 Fornminnen
 Kvarnar
 Stenkusten
Företag
 Service
 Branschregister
Kontakt
 Webbmaster
Övrigt
 Länkar A-Ö
 Logga in
 Fortsättning på minnen från gångna tiders lanthandel
 

Det finns väl knappast något modernt hjälpmedel som är så anlitat som telefonen inom affärslivet, men den gamla tidens affärsmän fick klara sig utan denna uppfinning. Ända fram till 1925 fanns det ingen telefon i Källa utan handlarn fick brevledes beställa sina varor hos grossister.

När man ser gamla affärsböcker och brev förstår man att mycket skrivning ingick i det dagliga arbetet, stilen är vacker och välvårdad trots att skolunderbyggnaden var ringa.

Men handlarn behövde inte alltid skriva efter varorna. Det kom handelsresande från när och fjärran, eller som de också kallades, provryttarna. De som hade mindre kollektioner kom hem till handlarna och skrev order, men de större firmorna hade s.k. uppackningar, vanligtvis på någon närliggande gästgivaregård, och affärsmännen i grannskapet fick spänna för åkvagnen och resa dit för att ta del av nyheterna. Provryttarna bjöd på en och annan toddy, kanske till och med middag, för att öka köplusten.

Transporterna var naturligtviss långa och besvärliga. Innan järnvägen kom till 1906 måste de varor som köptes från grossister på fastlandet, och även i Borgholm, hämtas antingen vid Sandviken eller Alvedsjöbodar. Varje affär brukade ha sin speciellla "livkusk" som utförde körningarna. Stora kvantiteter togs hem speciellt på hösten då det fanns risk för hård vinter och svårigheter att fylla på lagret.

Posthämtning var av gammal tradition knuten till handelsboden. Posten hämtades vid stationen, och före järnvägens tillkomst var det postdiligensen som överlämnade postväskan. Det var en obetald syssla att dela ut posten, men det drog folk till affären och alltid var det någon som gjorde inköp på samma gång. Liksom TV och radio nu för tiden var det ett kvällsnöje att gå "te bon" och hämta posten och prata bort en stund medan man väntade.

Det var en odefinierbar doft i en gammal lanthandel, eller snarare en "go lukt". Sill, sulläder, amerikanskt fläsk, fotogen och alla slags kryddor, som låg opaketerade i lådor, ja det var en luktsensation som inte den unga genrationen kan göra sig en föreställning om.

fortsättning  

Bild kommer snart