Kultur
 Historia
 Natur
 Jordbruk
 Handelsbodar
 Hantverkare
 Mejeriet
 Byarna
 Post och telefoni
 Järnväg och trafik
 Emigrationen
Se & Göra
 Aktiviteter
 Evenemang
 Mat & Dryck
 Fotogalleri
Sevärdheter
 Kyrkor
 Fornminnen
 Kvarnar
 Stenkusten
Företag
 Service
 Branschregister
Kontakt
 Webbmaster
Övrigt
 Länkar A-Ö
 Logga in
 Fortsättning på minnen från gångna tiders lanthandel
 

Hygienen i de gamla bodarna skulle inte hålla måttet idag. Men den tidens levnadsvanor var helt annorlunda, och frågan är väl öppen om livsmedel är hälsosammare nu än på den tiden, även om en liten råtta då och då lämnade sitt visitkort i risgrynslådan. Handlaren sökte dock hålla de svårstädade lokalerna snygga och rena. De var kvinnfolken som fick ta söndagar till hjälp för att hinna knäskura de stora trägolven.

Lanthandlaren själv hade, för att använda ett modernt uttryck, ganska hög status. Naturligtvis låg prästerna och lärarna i topp på ranglistan men strax därunder kom en ansedd handlare. Hans yttre skilde sig väsentligt från övriga sockenbors genom att han på stadsvis gick klädd i kostym även på vardagarna. Det var vanligt i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet att handlaren kallades patron.

Det var ett omväxlande arbete i den gamla lanthandeln. Betjäningen var personlig och varje kund måste behandlas på sitt speciella sätt för att bli nöjd. Ordet psykologi fanns inte i den gamla lanthandlarens ordförråd, men alla som arbetade bakom disken fick en stor människokännedom. En god portion humor var nödvändig för att skulle kunna munhuggas med slagfärdiga kunder och klara sig ur besvärliga situationer som kunde uppstå vid felexpediering eller om någon kund kände sig lurad. Att behålla kunderna var ett livsvillkor för affären och devisen "Kunden har alltid rätt" tillämpades nog mera förr än nu.

Pruta är ett ord som mer och mer försvunnit ur affärslivet medan det förr var ett av det vanligaste. Det var en gammal sed att det skulle prutas i affärerna och den härleddes troligen från marknadsinköpens tid, där det för övrigt fortfarande prutas. På grund av att kunden inte ville ge det åsatta priset på varan måste affären även ha inköpspriset utsatt för att se hur mycket man kunde gå ner i pris. Inköpspriset skrevs ut i mer eller mindre invecklade bomärken. Detta bestod av en mening eller ett ord på 10 bokstäver, alltså en bokstav för varje entalssiffra, t.ex. "Ge godt pris", sannfärdig eller kanske lite humoristiskt "Prutha ej så". Bomärkena måste vara topphemliga, lyckades någon kund lista ut hemligheten måste affären byta till ett nytt nyckelord och märka om hela lagret.

fortsättning  

Bild kommer snart