| |
Framsynta källabor gjorde redan 1907 ett försök att tillsammans med Persnäs - Föra bilda en
mejeri-
förening. Försöket misslyckades då man inte fick tillräckligt antal andelar tecknade. Nästa försök togs
1909 att tillsammans med Högby och Böda bilda mejeriförening. Av någon anledning stannade det hela av, men 1912
finns nya namn i styrelsen bl.a. från Källa Axel Larsson, Honungstorp och Abdiel Petersson, Wij. Huvud parten av
de källabor, som tecknat andelar drog sig emellertid tillbaka och ett allt starkare intresse för att bilda en
egen mejeriföring växte fram.
Källa mejeriföring bildades den 26 mars 1914, Till ordf. valdes Mattias Nilsson och till v. Ordf. Erland Göransson,
båda från Hagelstad.
Övriga styrelseledamöter var J. P. Andersson, Nyby, Emil Gustavsson, Högnäs och Emil Petersson,
Wij.
På det första sammanträdet togs beslut om att förhandla med ägarna till Wij byallmänning om köp
av mark till
mejeriplan. Redan den 1 april var det
nytt sammanträde och där beslöts att uppföra mejeribyggnaden av sten då det
ansågs billigare än att bygga i trä. J. P. Andersson, fick i uppdrag att förhandla om inköp av gamla fattighuset,
som låg nere vid gamla kyrkan. Styrelsen beslöt också att anlita Karl Edv. Nyberg, Wij att mura stenväggarna.
Vid ett senare sammanträde antogs Valfrid Petersson, Nyby att utföra träarbetet. Övervåningen inreddes till
bostad åt mejerinnan och senare iordningsställdes rum även för biträdena.
För styrelsen var våren och sommaren 1914 en period med mycket arbete. Hur stor oavlönad arbetsinsats som föreningens
medlemmar utförde framgår ej av protokollen, men alla transporter av byggmaterial, bl.a. framkörning av sten från
fattighuset har säkert utförts av medlemmarna själva. Av Bror A. Olsson, Högnäs fick föreningen låna 1.000 kronor
till täckandet av utgifter för mejeriets räkning.
Första gången styrelsen fattade beslut om mjölkpriset var på ett sammanträde den 2 maj 1916. Då beslöts att under
maj månad betala för mjölk med 3% fetthalt 11 öre per liter. Tydligen började det första mjölleveranserna till
mejeriet i maj 1916. Vem som fungerade som mejerinna i första början framgår ej av protokollen. E. Strandell är
den första mejerinna som är omnämnd, hon hade 1917 en månadslön av 50 kr.
Första året var mejeriet i drift endast från vår till höst. Räkenskaperna för 1917 visar att man sålt ost för
5.279 kronor och 30 öre. Samtidigt hade mejerinnans direktförsäljning av mjölk och ost inbringat 47 kronor och
28 öre. Samma år betalades till mjölkleverantörerna för 23.697,5 kg mjölk 3.333 kronor och 20 öre. En rätt
omfattande utgiftspost för mejeriet var inköp och framkörning av ved samt huggning av densamma. Av kassaboken
framgår att mejerinnan kunde tjäna någon femma extra ibland genom att hugga ved på fritiden.
Av någon anledning stannade inte mejerinnorna länge i tjänst:
1918 - U. Hammargren, tiden 24 april - 24 oktober, månadslön 60 kronor.
1920 - Anna Tiberg, månadslön 75 kronor, men då hade mjölkpriset stigit till 25 öre per liter.
1921 - Edit Andersson, Löttorp.
Vid val av styrelse för 1923 blev Gottfrid Nilsson, Långerum, ordf. och nu märks också de sämre tiderna efter
första världskriget, mjölkpriset hade sjunkit till 10 öre pr liter.
De första åren var kämpiga när det gällde att få ekonomin att gå ihop, det var vanligt att man i juni månad fick
ta lån för att kunna betala maj och junis mjölkleverantörer. Det förekom också att vissa månader utbetalades bara
halva mjölklikviden, återstoden fick leverantörerna vänta på tills pengar kom in för ostförsäljningen. I början
var det styrelsen eller någon annan solid medlem, som lånade ut pengar, så att föreningens löpande utgifter kunde
klaras i rätt tid, inte minst kassören fick vid olika tillfällen låna ut av egna medel. Efter hand lånade man upp
rörelsekapital i bank.
1924 - anställdes Matilda Lindahl, Långerum, månadslön 75 kronor, 1 liter mjölk om dagen samt
2 hushållsostar pr månad.
1925 - blev ånyo Edit Andersson anställd, för
mjölken betaldes nu 12 öre per liter.
Från 1926 finns också ett beslut att biträdet skulle erhålla 20 kr i månadslön. Första åren var förutom mejerinnan ett
biträde anställt, men efterhand som leveranserna ökade var två biträden anställda. De var i första hand flickor
hemmahörande i Källa.
Gunnar Nilsson, Högnäs, invaldes i styrelsen 1927 istället för John Samuelsson. Och detta år 1927, anställdes
mejerinnan Frida Larsson, Vedevåg. Hon kom att tjänstgöra till 1934 och blev den mejerinnan som i första hand
förknippas med Källamejeriet. Att hon från början blev mycket uppskattad visar ett protokoll från dec. samma år
som hon anställdes, där man beslutade tilldela mejerinnan 30 kr i gratifikation som erkänsla för det utmärkta
arbete hon nedlagt i mejeriet under den gångna sommaren.
Född västgöte var "Mejan", som hon allmänt kallades, begåvad med typisk västgötahumor och slagfärdighet. Mejeriet
var något av en samlingsplats för socknens bönder. Här diskuterades väder, jordbruksproblem och kommenterades
aktuella händelser. Men det gavs stundom också tillfälle till ett gott skämt, vilket säkert då som nu behövdes.
För de karlar som var lite munviga blev det något av en sport att "slå käft" med Mejan, och i regel blev det hon
som fick sista ordet. Hon var också mycket fäst vid djur, och det var vanligt att hon inspekterade mjölkskjutsarna.
Om någon inte hade seldonen rätt spända eller om hästen verkade ovårdad, så fick kusken en åthutning. Efter
pensioneringen byggde Frida Larsson en liten villa och bosatte sig för gott i Källa.
I oktober 1927 beslöt styrelsen att mejeriet skulle hållas igång även under vintern i mån av tillgång till mjölk.
Lagerutrymmet byggdes ut 1928 och ett ostkar samt ostpress inköptes. Nu ökade mjölkleveransen 1928 levererades
329.819 liter och påföljande år till 411.145 liter. Styrelsen beslöt också 1929 att inköpa ett ostkar som rymde
1500 liter. Det var antagligen den ekonomiska världskrisen i början på 30-talet, som gjorde att ostlagret började
växa oroande. Efter löfte av John Nilsson, Wij, beslöt styrelsen i maj 1930 att iordningställa ostlager i den s.k.
Kullmangården ( nuvarande Källagården ).
I juni 1932 beslöts att om ostkaren inte rymde mjölkmängden skulle medlemmarna få lämna 10 liter per tecknad ko.
I juni 1933 var lagren fyllda av ost varför de beslöts om en minskning till 7 liter per tecknad ko. Man kan
förstå att det varit en tid av psykisk press på styrelseledamöterna. Lån togs i bank för att man skulle kunna
betala mjölken samtidigt låg osten osåld. En av dem som tillhört styrelsen, Gustav Nilsson, lär ha yttrat: "Va
ska de bli mänske? Masken äter opp osten". Trycket på lagren lättade dessbättre och 1934 såldes 55.637 kg ost.
Källaosten hade mycket gott ryckte tack vare en duktig mejerinna.
Det var åter aktuellt med utbyggnad 1934, då byggdes södra gaveln ut för att ge plats åt ytterliggare ett ostkar,
samtidigt förlängdes lagerutrymmet. Sedan Frida Larsson slutat, var en kortare tid Ester Åberg anställd som
mejerinna och efter henne Britta Larsson.
I dec. 1935 beslöt styrelsen att inhägna ett område vid norra gaveln för att där skulle kunna anläggas ett
blomsterland till mejeripersonalens och de besökandes trevnad. Samtidigt beslöt styrelsen att hänskjuta frågan
om inköp av räknemaskin till föreningsstämman, då det rörde sig om en stor utgift. Nu hade föreningen också börjat
handla med gödning och utsäde.
Mejerinnan Agnes Ågren anställdes 1937 för en lön av 110 kronor i månaden. Hon blev kvar i tjänst tills verksamheten
upphörde.
1938 började man tillverka smör för medlemmarnas behov. Styrelsen beslöt 1940 att avstå en dagsleverans mjölk till
insamling för Finland, och även vid andra tillfällen skänktes pengar till ovannämnda insamling.
Nu pågick andra världskriget och även i vårt land rådde brist på livsmedel. En kungörelse om att helfet ost ej
längre fick tillverkas blev dödsstöten för Källamejeriet. Då mejeriet saknade utrustning för att kunna tillmötesgå
detta krav, gjordes en framställning till Statens livsmedelskommission om att få fortsätta tillverka helfet ost,
men denna begäran avslogs.
Samtidigt hade förfrågan gjorts hos grannföreningarna Norra Ölands och Persnäs - Föra Mejeriföreningar om
villkoren för anslutning av medlemmarna från Källa Mejeriförening. Vis stämma den 8 mars 1941 röstade 26 av
de närvarande för samgående med Norra Ölands Mejeriförening, medan 19 villa anslutas till Persnäs - Föra. På en
efterföljande stämma den 26 mars beslöts att driften vid mejeriet skulle läggas ner 31 mars och samtliga medlemmar
anslutas till Norra Ölands Mejeriförening. Vidare beslutades att Källa Mejeriförening skulle träda i likvidation.
Vid samma stämma kom man överens om att bilda en lantmannaförening, och en interimsstyrelse valdes.
|
 Källa mejeri omkr 1930.
 Interiör med ostkaren
 John Johansson stannar till med mjölkskjutsen framför Oscar Carlsson affär. Foto från 1930-talet
 Hemmansäg. Gottfrid Nilsson i Långerum i 23 år ordf. och
kassör i mejeriföreningen
|
