I vigselboken finns de första namnen på skomakare i Källa år 1698 då sockenskomakaren Anders Jonsson i Nyby gifte sig med Elin Knutsdotter och samma år vigdes skomakaregesällen Johan Gustafsson Fröling och Pigan Marie Philipsdotter de var bosatta i Hagelstad och hade kommit från Västervik till Källa. Han lagade skor i många år. Han står fortfarande kvar i husförhörslängden 1738 som skomakare i Hagelstad.

För att bli sockenskomakare på denna tid, var man tvungen att anmäla sig till församlingen, socken-
männen bestämde därefter vilken taxa skomakaren fick ta ut av sockenborna. Fanns det någon konkur-
rent, som utförde arbetet billigare kunde inte socken-
skomakaren hindra detta. Dessa bestämmelser gällde alla "gärningsmän".

År 1733 och fram till 1945 fanns det alltid en eller ett par skomakare i socknen. Nedan följer ett axplock om några av dessa.

På Kvarnstad n r 6 bodde skomakare Anders Persson Hak, han var född 1835. Nils Persson i Vij, Sigvard Nilssons farfar, brukade berätta gamla historier för sin sonson. En gång berättade han, att skomakare Hak hade slagit vad med honom om ett stop brännvin. Vadet gällde att han skulle svälja ett nystan becktråd och kunna repa upp det igen. Nils Persson gick med på det och förlorade vadet, Hak svalde nystanet men behöll ändan av garnet och så nystade han upp all becktråd igen. Hak hade något som man kan kalla för valspråk: Han sa alltid: "Liit kan ja sjoong… å liit kan Maj-Liis sjoong… å så levä vi som ett paä änglä".

Johan R. Johansson i Kyrkene var född 1864 och avled 1954, vanligen kallad "Len-Johan" på grund av att hustrun hette Lena. Han var inte bara skomakare, han var även sjöman, pråmskeppare i Stockholm och visdiktare. Han är mest berömd för sjömansvisan Skeppet Skulda. År 1979 gav Källa hembygdsförening ut hans visor i ett häfte med titeln "Skeppet Skulda och andra dikter" med teckningar av konstnären Sture Lundgren.

En av de sista skomakarna i Källa var en kvinna. Hon var dotter till en tidigare skomakare Hagström och hette Kristina, vanligen kallad "Krestin". Det var väl inte menigen att hon skulle bli skomakare, men när hon såg faderns skomakarbänk med alla verktyg stå till ingen nytta, beslöt hon att försöka sig på hantverket.
Hon började först laga familjens skor, men snart spred sig ryktet och allt fler trasiga skodon strömmade till stugan, vid "Snapet", där hon bodde. (Snapet var förr ett ganska stort vattenkärr, som nu är nästan igenväxt.) I över 25 år lagade Krestin skor, skötte hushåll och fostrade fem barn. Det föddes åtta barn i familjen, men tre dog vid späd ålder. Kristina Petersson var född 1869 och avled 1945.

Läs mer om skomakarna i boken:
Källa, en sockenbeskrivning

Läs mer om Kristina i Öländsk bygd år 1953:
Där Emelie Gunnarsson, född Fagerström, har skrivit en levnadsteckning över henne.

Skomakaren Kristina Pettersson vid Snapet.