Under 1700-talets andra hälft börjar ängsmarken undan för undan att uppodlas, och på 1780-talet hade åkervidden stigit till ca 560 tld. Uppodlingen hör samman med att den sk hemmansklyvningen vid den tiden fortgick i rask takt. Antalet gårdar hade nu ökat till 61 st, nästan dubbelt så många som hundra år tidigare.

Efter hemmansklyvningen låg ägorna väldigt splittrat, detta ledde till den genomgripande storreform som kallas storskiftet. Den gick ut på att varje hemman skulle få sina inägor samlade i högst fyra skiften, som kunde inhägnas och brukas oberoende av grannarna. Storskiftet genomfördes i Källabyarna från 1771 och flera år framåt.

Kort tid efter djurgårdsinrättningens avskaffande år 1801 följde den stora utmarksdelningen, som för norra Ölands del var slutförd 1816. Utmarkerna som tidigare utnyttjats gemensamt som betesmark, fördelades nu mellan byarna och gårdarna. Vid samma tid genomfördes enskiftet, som innebar att varje gård i princip skulle få sina inägor i en enda ägofigur. Detta ledde till att ett femtontal gårdar flyttades ut till nya tomter under de närmsta årtiondena.

Enskiftet och utmarksdelningen sporrade till en betydande nyodling, så att åkerarealen redan på 1820-talet uppgick till ca 800 tld. Långerum och Honungstorp genomgick, istället för enskifte, laga skifte på 1830-talet. Genom utdikning, av främst mossar, ökade åkerarealen till 1.600 tld vid 1900-talets början. En areal som sedan stått sig.

År 1917 verkställdes en omfattande jordbruksräkning i hela landet. Åkerarealen i Källa var nu 727 hektar(ha) och medelarealen 7 ha per gård, alltså en verklig småbrukarbygd. De stora grödorna var; höstråg 226 ha, vårkorn 134 ha, potatis 52 ha, vall 85 ha samt 189 ha träda.

Höet stackas i Hagelstad

Roger Nilsson, Honungstorp.
Läs mera:
Sigfrid Johansson, Jordbruket i Källa förr och nu, i boken "Källa, en sockenbeskrivning".
Red. Bertil Palm, 1988.