I Källa liksom i andra socknar var det säkerligen en betydelsefull dag när den första saluboden öppnades. Butiken blev en medelpunkt för socken-
borna där de på ett betydligt lättare sätt än tidigare kunde sälja sitt överskott av bl.a. ägg och smör och få andra förnödenheter i stället. Där kunde de också hämta sin post, träffa bybor och andra bekanta från socken och prata bort en stund medan de vänta de på att bli expedierade. Boden blev något av en nyhetscentral.

De första affärerna var inrättade i större boningshus och "det stora rummet" fick tjänstgöra som butiks-
lokal. Det viktigaste av inredningen var disken, bakom den härskade handlaren, det ansågs som ett stort förtroende om en kund fick gå innanför disken.

Disken kunde vara rak eller gå i vinkel och i större lokaler kunde den vara hästskoformad. På disken fanns balansvåg med vikter och ett ställ för pappersrullar av olika bredd. Den smala översta rullen användes mest till strutar för snus, karameller och kryddor. Vanligen var det skåror i innerkanten på disken för aln, fot kvarter och tum. Den innehöll även lådor av olika storlekar, en stor låda innehåll t.ex. toppsocker och dess övre kant var förstärkt så att man med sockeryxan kunde hugga av den kvantitet socker som kunden begärt.

Bekvämt inom räckhåll på disken låg alnmåttet som kunde vara av järn eller trä. Runt väggarna fanns hyllor av de mest skiftande former för att passa till de olika varuslagen som gryn ärtor och bönor som köptes i större kvantiteter, alla specerier såldes undantagslöst i lös vikt.

I taket hängde en brokig sortering av varor, alltifrån hönsringar till trätofflor, betselgrimskaft och pottor av olika slag. Utanför disken stod bl.a. fotogendamejeannen med pump och litermått och en bit därifrån tunnan med islandssill.

Källaren och magasinen var fyllda med säckar av mjöl, olika slags gryn, orostat kaffe och senare även rostat, strösocker och fat med såpa och sirap.

Någon eldstad fanns vanligen inte i affärslokalen.
I Vij fanns på 1920-talet endast ett karbidfat som provisorisk kamin. Däremot kunde fristående fotogenkaminer sättas in ibland för att ge en smula värme. På kontoret i Vij fanns dock en kakelugn, troligen insatt på samma gång som huset byggdes. För övrigt låg lokalen i halvmörker.

Folkhumorn ville göra gällande att handlarn tjänade mest på växling i skumrasket.

Sedan kom dubbelbrännaren och då blev det ljusare och trevligare i boden under det mörka halvåret.

Bild kommer snart