Föreningsboden började redan på 1860-talet. Idén med sådana sammanslutningar för att förbilliga varorna spred sig snabbt, och på 1870-talet fanns det knappast någon större plats utan en sådan affär.

Meningen var att konkurrera ut privathandeln och optimismen var stor bland aktie-innehavarna. I de flesta fall blev dock utdelningen liten, och den ena efter den andra gick omkull. Orsaken var troligtviss att ledningen saknade erfarenhet om hur en affär skulle skötas, och när aktieägarna inte fick omedelbar utdelning slocknade intresset.

I industrisamhällena var det arbetarna som startade dessa bodar, men på landet var det bönderna som gjorde sina första trevande försök i föreningslivet.

I källa började tanken på en föreningsbod ta form i början på 1900-talet. Det var några bönder som ville ta upp kampen med de tre då etablerade affärerna i Vij, Nybylund och Långerum. John Nilsson i Vij lämnade den 27 april 1909 in ansökan om att få idka handel, och den 26 maj samma år beviljades denna. Dessförinnan hade föreningen köpt hus från Nygård, som Karl Lindman och "Moss-Pell-Oll" hade snickrat upp mitt emot gamla småskolan.

År 1911 ombildades affären till Källa Handels AB och styrelsen bestod av Abdiel Petersson, Olof Johan Nilsson, Emil Petersson, Edvard Petersson och C A Lundén.

Varje aktiebrev kostade 10 kronor.

Den första föreståndarinnan var Adéla Karlsson, och som biträde hade hon åren 1910-1913 Ruth Carlsson, som 10 år senare skulle bli ägare till Fagerströms affär i Vij. Föreningsboden gick inte så lysande som delägarna beräknat och följaktligen blev det ingen utdelning till ägarna. En socken skald skrev en satirisk visa med inte mindre än 19 verser där han gisslade de ansvariga:

  Av bönder de bildades ett bolag riktigt bra
  Men styrelsen och ledning de skulle också ha
  Ty här skall ordning råda och det kan man väl förstå
  O, hej för hundra gubbar, vad det skall framåt gå.
  Ja, några år förgingo med detta bolag så
  Att varje medlem tänkte när skall jag vinsten få
  Men den får inte vara för girig efter slant
  Som där skall gå och vänta det är ju visst sant.

År 1914 tillsattes en ny föreståndare, Sigfrid Lundqvist från Löt, men oturen förföljde förenings-
boden och den 28 juni 1915 brann den ned till grunden. Eldorsaken angavs vara att någon med ett ljus råkat antända ett klädesplagg på vinden.

Därmed var epoken med föreningsboden i Källa slut, och ingen har sedan dess ansett det lönande att starta något liknade affärsbolag.

Föreningsboden i Vij.
På trappan t.h. Ruth Carlsson