På samma sätt som Källabornas sjö- och handels-
resor föregick utflyttning till inrikes orter var det säkert också så att sjömännen var banbrytare bland utvandrarna. Sjömän som seglade på Östersjön besökte hamnar i Danmark och Tyskland. Hemmavarande bekanta informerades om förhållandena i hamnstäderna och följde kanske informanterna till Köpenhamn eller Bornholm, där många svenskar skaffade sig arbete.

Sjömän som seglade på de stora haven kom till världens stora hamnar. Ölänningar drogs till den amerikanska västkusten där kusttrafik, lax- och framförallt ostronfiske var verksamheter som till stor del bedrevs av karlar från Öland.
Äventyrslust, nyfikenhet och jakt på arbete förde somliga av dessa in i hjärtat av den nordamerikanska kontinenten, varifrån intressanta berättelser och uppgifter sökte sig till reslystna sockenbor hemma i Källa.

De utflyttade sjömännens, pionjärernas, kringfarande liv gjorde att bosättning i främmande land inte alltid resulterade i någon anteckning om utflyttning i församlingens husförhörs- eller utflyttningslängd.
Det var säkert svårt i många fall att avgöra om sjömannen var ett betrakta som utflyttad, eller om han endast var stadd på utrikes sjöresa.

Kyrkböckerna skvallrar på ett alldeles speciellt sätt om prästerskapets svårigheter med att hålla sig informerat om de sjöfarande sockenbornas tillhåll. Husförhörslängdens första anteckningar om att människor "vistas på utrikes ort" gäller nämligen samtliga ynglingar som var skrivna under Källa Prästegård, alltså personer som fanns i kyrkoherde Ringbergs omedelbara närhet.

Sålunda säger husförhörslängden att Peter, son till Jonas Jonsson 1859 "är stadd på utrikes sjöresa".

"På utrikes resa 1852 och 1863" är Johannes, son till torparen Olof Jonsson.

Först i raden av alla dem som flyttar till, eller vistas i, namngivet främmande land är kyrkoherdens egna söner. Carl Adolf Ringberg, född 1841 i Bäckebo, som studerat i såväl Kalmar som Uppsala, och som dessutom under året 1859 vistats i Västervik, får på vårvintern 1863 " frejdebetyg att resa utrikes."
Att det gäller Danmark förstår man av att den två år äldre brodern Frans August, just hemkommen från Oskarshamn, två månader senare får frejdebetyg till Danmark.

Carl Adolf återvänder till Sverige. Han blir lantbrukare i Kalmartrakten.

Märkligt nog har kyrkoherden i husförhörslängden noterat att Frans August 1864 vistas på obestämd ort. Inte bara sjömännens förehavanden var svåra att känna till. Dock återkommer den förlorade sonen, och år 1866 flyttar han till Ryssby. Därifrån vet vi att han nästföljande år utvandrar till Danmark.

Hälften av 1880-talets utvandrare från Källa reste med båtar som tillhörde tyska rediriet Norddeutscher Lloyd, eller Bremer-Linien som den också kalldes. Från Kalmar nådde emigranterna Amerika via Lübeck och Bremen.