Dåliga tider här hemma och högkonjunktur i USA gör att många svenskar emigrerar i mitten och slutet av 1880-talet. Då, samtidigt som socknens invånarantal når sitt maximum, smäller också startskottet för den stora utvandringen från Källa och då utflyttnings-
lavinen en gång kommit i rörelse synes den ej stå att hejda.

När antal emigranter från övriga Sverige så småningom blir färre, uppvisar de nordöländska församlingarna ingalunda samma tendens.

Antal emigranter från Källa
1881-1890    50
1891-1900    95
1901-1910  168
1911-1920    79
1921-1930  109
1931-1940      5
1941-1947      0
Källa: Lundquist, Agne: Den öländska befolkningsutvecklingen.

Källa blir under 1900-talets första decennier en av öns stora utvandrarsocknar. Under 1920-talet är det ingen församling på Öland som i förhållande till sin folkmängd släpper ifrån sig så många utvandrare som Källa. Under år 1923 noteras 30 personer som bortflyttade till främmande land. Fler emigranter har aldrig tidigare eller senare under ett och samma år lämnat församlingen.

Att emigrera till Amerika, eller att under några år av sin ungdom ha vistats i Amerika, ingick på något sätt i människornas liv. De många och täta kontakterna med orter i Nordamerikas svenskbygder gjorde att Amerika på något sätt föreföll mindre avlägset än t.ex. Stockholm, som fordom dragit så många Källabor till sig. Industrierna där lockade inte folket på samma sätt som fabrikerna i Rockford, Chicago eller New York.

Unga kvinnor föredrog en plats som hembiträde i någon välbärgad amerikansk storstadsfamilj framför ett arbete på det svenska fastlandet.

Kontakterna fanns, inkomsterna var ofta goda, men var det också en oro och nyfikenhet i det nord-
öländska kynnet som gjorde att unga män och kvinnor åtminstone för några år drogs till livet i Nordamerika?

Mellanvästern, de egentliga svenskbygderna i USA, attraherade inte ölänningarna på samma sätt som öst- och västkusten gjorde. Sjöfolkets tidiga bekantskap med kusttrakternas möjligheter spelade därvidlag en stor roll, liksom ölänningens benägenhet att undvika farmarlivet i det nya landet.

En viss anknytning mellan hemsocknens näringsliv och den nya bostadsorten i USA kan många gånger spåras. Margot Höjfors Hong har i sina under-
sökningar av den öländska emigrationen bl.a. funnit ett intressant samband mellan kalkstensbearbetning på Öland och stenkolsbrytning i delstaten Pennsylvania. Pennsylvanias Källa kom att heta Ridgway, en liten ort i Elk County i nordvästra delen av staten.
Ett säkert hårt arbete i kolgruvorna där fick ersätta slitet med stenen i hemsocknen.

De första svenska nybyggarna som slog sig ner i Pennsylvania kom till Warren County, straxt norr om Ridgway, redan på 1840-talet. Ett sällskap från kisa i Östergötland som hade för avsikt att uppsöka Kisa-bon Peter Cassels nybygge New Sweden i Iowa blev under sin resa berövat sina pengar och kom ej längre än till Buffalo, NY. Efter två år där sökte sig några i sällskapet tillsammans med utvandrare från Jönköping och Kalmar län söderut. Suger Grove och Chandlers Valley, som ligger på obetydligt avstånd från Ridgway, blev de orter man valde för bosättning.

När första Källabon kom till nordvästra Pennsylvania är omöjligt att säga, men avståndet från Källa till de trakter på fastlandet varifrån Pennsylvania-
pionjärerna kom var inte så stort. Man kan därför förmoda att orterna Chandlers Valley, Suger Grove, Sheffield, Dagus Mines, Ridgway och Brockway tidigt blev kända i socknen. Dessutom var andra orter i Pennsylvania intressanta för utvandrare från andra ölandssocknar. De små orterna Arnot och Antrim lockade många utvandrare från Norra Mökleby. Industristaden MCKeesport i närheten av Pittsburgh föreföll speciellt intressant för Böda- och Högby-
emigranterna.

Margot Höjfors Hong har funnit att Källabor på 80- och 90-talet hade Ridgway som destinationsort. Intressant är att kunna konstatera att traditionen i fråga om resmål blev långvarig. Studier av Göteborgs och Malmö poliskammares emigrationslistor 1918-1923 visar att Ridgway fortfarande var målet för några av socknens emigranter.

I Ridgway grundades 1893 Svenska Evangeliska Bethlehemsförsamlingen. Kyrkans medlemslängder har mikrofilmats och kan idag studeras på Emigrationsinstitutet i Växjö. Om fler av utvandrarna hade blivit medlemmar i församlingen hade vi kunnat få en bättre inblick i Källabornas liv och leverne på den nya hemorten. Men tyvärr synes endast ett fåtal personer från Källa ha varit medlemmar.

Kristian Julius Brimberg, född 1872 i Källa, blev medlem i församlingen i oktober 1894. Då kom han till Ridgway från Dubois, Pennsylvannia. Han hade lämnat Öland 1888. Mer avslöjar inte kyrkböckerna, eftersom Brimsberg lämnat kyrkans gemenskap ganska omgående.
Samma gäller för Nils Gunnar Nelson, född 1900. Han kom till Ridgway från Källa 1922, men ströks ur längderna 1929.

Lite mer får vi veta om Gustaf Erlén Erlansson, född 1893 i Källa. Han anlände till Ridgway från Persnäs 1923, och blir samma år medlem i församlingen. Han hustru Gärda Ottilia Augusta, född i Högby, anländer inte förrän 1925. Tillsammans med de båda i Ridgway födda barnen Gustaf Harald och Alice Viola flyttar makarna 1931, under depressionen, till Källa församling.

Många Källabor arbetade i kol-
gruvorna i Pennsylvannia.
Arbetarna på detta foto är inte från Källa men miljön är var densamma.