Före 1925 måste man bege sig till Högby eller Lilla Horn för att kunna telefonera, eftersom Källa då helt saknade telefonförbindelse. Kommunalnämnden i Källa hade under flera år arbetat för att få telefonförbindelser till socken men tyvärr med negativt resultat.

1924 fick folkskolläraren Rudolf Holmbäck och kommunalstämmans ordf. August Andersson i Nyby i uppdrag att ordna telefonfrågan.

Efter stora ansträngningar blev det några församlingsbor som tecknade sig för telefon. Det var ortens handlare tillsammans med folkskolläraren som gick i spetsen för att telefonfrågan skulle lösas.

Det tecknades bytelefoner, det var i allmänhet några lantbrukare i varje by som tillsammans tecknade sig för en telefon. De fick själva svara för uppsättning och kostnad för stolparna mellan växelstation och gården, där telefonen placerades. Stolparna köptes från Böda kronopark.

Den 1 okt 1925 kunde Källa meddela sig med omvärlden telefonledes. Växelstationen placerades i folkskollärare Holmbäcks bostad, familjen skötte de första åren stationen och var dess föreståndare. Det var nio huvudabonnenter från början som fick följande nummerordning.

1) Kommunalnämndensordf. August Andersson, Nyby
2) Stinsen Albin Björk, Källabergs station
3) Handl. Oscar Carlsson, Wij
4a) Handl. Johan Johnsson, Långerum
4b) Lantbr. Gottfrid Nelsson, Långerum
5) Lantbr. Johan Simonsson, Kvarnstad
6) Lantbr. John Olsson, Högnäs
7) Lantbr. Mattias Nillson, Hagelstad
8) Okänd

1946 var det ett sextiotal abonnenter anslutna till telefonstationen. Den 1 april 1962 när telefonstation automatiserades fanns det 113 abonnenter.

1933 flyttades telefonväxeln till Gerda och Viktor Pettersons gård i Wij, Gerda blev då föreståndare för stationen som vid denna tid var öppen söckendagar mellan kl. 8-20, sön- och helgdagar kl. 9-10 samt 13-15.

1 febr. 1946 flyttades telefonväxeln till Johan Nilssons fastighet i Wij, föreståndare för växeln blev då Svea Jansson från Kvarnstad, hon förestod växeln till 1 april 1958.

Därefter och fram till automatiseringen 1962 fungerade Ingrid Svensson som föreståndare.

Återigen nåddes bygden av att också på detta område den manuella arbetskraften blev överflödig och dagens moderna teknik tog över.

Barbro Nilsson vid telefonbordet.
Foto från slutet av 1950-talet.